Sweet love!
Min lilla ponny är på hemmaplanen igen. Hon är nog lite förvirrad över vad som händer. Red en sväng igår mot mamma och pappas gård, där hon har bott hela sitt liv. En jäkla fart var det på henne på vägen dit. När hon kom fram till hagarna kollade hon förvånat en stund, precis som om hon undrade var alla kompisar var. Sen stod hon en lång stund och kollade ut över åkrarna som hon har sett varenda dag i över nio år. Gick icke att rubba henne från stället. När vi tillslut tog oss iväg och hade ridit runt gården i skogen ville hon in på vägen mot stallet igen och när hon inte fick det drog hon ner på tempot rejält. Lillgumman har nog saknat hemma. Snart får hon komma hem igen, i sommar. Allt verkar vara bra med damen i övrigt, pigg, glad och lite kär i russhingsten i stallet. Tyvärr är hon vansinnigt omusklad så det är bara att börja om från scratch igen men det löser vi. Jag trivs jättebra i stallet so far. Njuter av varenda sekund där. Tror det kan vara svårt för de som inte har eller har haft med hästar att göra hur skönt det är att vara i stallet. Pyssla på med lite av varje. Till och med mocka skit kan vara lite av en njutning. Bara göra nåt per automatik, koppla bort omvärlden och bara gå in i sig själv. Inte många andra sekunder om dan jag kan göra det.
