kristingabrielsson

...får det gärna ta och bli finväder. Reg är skönt i nån dag men nu har jag städat lägenheten och slappat tillräckligt. Vill ut utan att bli blöt och utan att ha tonvis med kläder.

Var en sväng på ståket igår men känslan ville som inte riktigt infinna sig. Känns som att jag har kommit ifrån det där med att stå och hänga i trängseln och dunkande musik utan att kunna prata. Tanken var att jag skulle ut ikväll med men jag vettefasen om jag orkar. Blir gomiddag med Jon till att börja med iaf.

Just nu funderar jag på om vi ska göra nåt så spännande som att åka på Maxi, bara för att komma ut en sväng. Dock ligger både karl och hund och snarkar på soffan så det kanske får vänta lite.

...eller ja, Det var kanske att ta i. Sommar är det iaf och semestern är påbörjad. Blev inte en alltför händelserik dag egentligen. Regn begränsade mina utsvävningar något. Blev en lång sovmorgon, promenad runt berget, städning, matlagning och träning, En äkta hemmafru fast utan att vara fru. Egentligen känns det inte som att jag bryr mig så mkt om vädret, bara jag får vara ledig ett tag. Jobbet har minst sagt tömt mina energidepåer på slutet och min empati och medkänsla har som runnit ur mig. Ska ha en ego-semester där jag och mina behov ska beakas. Lovely!!

 

När jag sen kommer tillbaka till jobbet kan jag börja räkna ner till nästa semester för då är det bara knappt sex veckor kvar till nästa semester och då drar jag världens bästa Jon till det här vackra landet. Åhh vad jag längtar. Bara han och jag i två härliga veckor med all tid i världen för sol, bad, äventyr, kärlek och romatik =))

 

 

 

Jag har fått en intensiv längtan efter att skriva. Jag får det ibland. Kanske när jag vill lätta mitt hjärta eller bara för att fördriva lite tid. För vem jag vill skriva vet jag inte men att skriva enbart för mig själv känns meningslöst på nåt vis. Jag får som inte den rätta känslan då, inte det rätta lugnet. Som jag har sagt förut så är jag lite kluven till bloggar. Egentlligen vet jag inte om jag vill lämna ut mitt liv, det visar sig.

 

Jag tänker en omstart, här. Har inte skrivit på ett år vad jag kan se. Jag får se om skrivarglädjen håller i sig eller inte. Den som läser få se. Fast å andra sidan...har man inte skrivit på ett år kan man inte räkna med att någon läser längre. Mjukstart kanske.

 

Det här fick bli min mjukstart för nu är klockan mkt och jag lovade mig själv en tidig kväll. Dags att krypa ner...

 

På återseende!